Ett vacuum av tomhet!
Här följer fortsättning på inlägget – Det är så härligt att vara singel!
Att nätdejta var lite skrämmande i början.
Då jag med en naivitet tänkte att alla därute vill samma som jag. Att ha en seriös relation där det ingår ärlighet, värme och kärlek.
Jag vill berätta för dig att jag nu nätdejtat till och från i över ett år.
Två gånger har jag fått mitt hjärtat krossat varav den allra sista så hårt att jag gick in i en depression.
Hjärtesorg som jag aldrig varit nära tidigare.
Under denna tid, har jag tackat nej otaliga gånger till människor som såg en potential i oss.
Jag har lagt timmar på att göra mig vacker, köpa nya klänningar och fint läppstift som matchat mitt nagellack!
I hopp om att jag är mitt bästa jag för den jag skall möta efter en tids textande.
Det jag istället mötte var en person som gärna ville göra om mig. Helst min kropp. Annars var allt fina fisken…
Jag fick kränkt stå och se hur en dejt mötte sitt ex och tappade hakan av sin stora hjärtesorg.
Någon dejtade mig vecka efter vecka för att ”få en fix till” av mig tills jag tvingade honom att berätta och erkänna att jag inte var tilltänkt i hans framtid.
Förhoppningarna var stora, men slipades ner månad efter månad tills man till sist går iväg med vetskapen att vad ska gå fel denna gång?
Jag skulle kunna skriva en hel bok om vad som pågår i en singels liv.
Vilket jag till viss del kommer att göra.
För du ska veta om, att jag är inte unik i detta.
De män som kränkt och krossat har även dem en historia där de inte gjort mig detta av elakhet.
De männen har även de blivit ledsna, krossade och lämnade eller lämnat någon.
Vi alla i medelåldern som sitter i denna situation, har en historia bakom oss.
Dock så är det vårt eget ansvar att göra vårt yttersta för oss själva samt att bibehålla en respekt och medmänsklighet för den person man möter i vår nya tids live-lek som kallas ”nätdejting”.
Att vara singel är härligt! Man gör som man vill, när man vill, OM man vill!
Det är så bra ord att säga. Så invant och tryggt. Så kloka ord!
Sanningen?
Sanningen? Att vakna en söndag och slå upp ögonen. Innan man vaknar till är allt skönt. Tills verkligheten ger dig en käftsmäll så att du vaknar och har så ont att du tappar andan.
Ont av att ingen ligger intill och andas.
Ett vacuum av tomhet!
Det doftar inte av nybryggt kaffe.
Hoppet
Hoppet finns inte att man ska bestämma med sin partner hur dagens agenda ska se ut. Promenad och café efter vägen eller ett spontanbesök hos ett annat vänskapspar.
Nej, man minns att en av de närmsta frågat under fredagen om man ville komma på en fika, så jag inte ska ha så tråkigt….tack, men nej tack.
Man får svälja ”the words of pity”. Snällt men nej tack…
Ett år av att få ligga bredvid någon i bland…en dejt man träffat ett kort tag. En person man inte känner. Nytt, främmande och med en undran om det är denna person man ska vakna med framledes. Man vet svaret….att troligen inte….men värmen är behaglig! För det mesta.
Det är värmen från en annan människa som håller oss levande.
Omtanken.
Att behövas och att betyda något för en annan människa som inte släpper din hand.
Vi vill så gärna tro att med den nya tidens jämlikhet och jämställdhet så kan vi själva!
Vi klarar oss ensamma!
Jag är stark! Passionerad! Driven!
Jag är stark! Passionerad! Driven! Karriären lyfter uppåt och ekonomin likaså. Barnen vuxna och har blivit självständiga med egna liv och partners.
Jag klarar mig själv. Allt från att laga trasiga saker i hemmet till att ordna upp ”allt”.
Ett vacuum av tomhet!
Men jag klarar inte denna tomhet som enbart för just mig, ska fyllas av en annan människas närhet och den kravlösa kärleken till just mig.
Vad är det som händer i vår nya fantastiska ,materiella värld?
Är alla utbytbara?
Fortsättning följer:
