En svacka

Hur länge är det egentligen socialt accepterat att ha en svacka i sitt kärleksliv?

Vilka vitaminer ska man behöva käka för att få tillbaka det där lilla suget, att se allt roligt igen med att träffa någon ny eller att ha en partner som man alltid måste tänka på?

Folk säger att de bara kommer naturligt när man minst anar det och sen träffar man den där rätta och då vet man. Men om man har några få själsfränder och stora kärlekar i livet i världen så är det inte direkt så att dom bara växer på trädet utanför huset? 

Vad ska man då göra under tiden, hur ska man fördriva tiden och vem ska man ta med sig till alla parmiddagar när vännerna frågar om sitt dejtingliv när man egentligen inte känner ett dugg sug efter att träffa någon. En sån där ny typ som vill sova med kallt i rummet, som slänger kallningarna på golvet och som inte putsar handfatet efter sig… 

Nee nu börjar jag faktiskt låta som en gammal kärring, och de är ju jag inte. Jag får nog ta på mig löpardojjorna och springa ner till Åhléns, har sett att rsfu har kommit med några nya vitamintillskott om lust och energi. Man kanske ändå borde testa dom innan det är för sent. 

Ha en bra kväll önskar jag er alla

Emma